Det här är fortsättningen på Jesper Andersson Mars berättelse om hur fröet till
Ö till Ö såddes.
Läs
del 1 innan du läser denna andra och sista del. De bilder du ser visar bröderna under 2:a upplagan av tävlingen Ö till Ö år 2007.
Jag hade gärna varit på plats för att se när Jesper, Mats, Anders och Janne lämnade gårdsplanen utanför Utö värdshus för att ta sig an det som skulle bli den första Ö till Ö-utmaningen. De två lagen med den stora resan framför sig att för egen maskin ta sig de ca 75 km från Utö till Sandhamn. Ännu omedvetna om vad deras vad skulle innebära tio år senare.
Utöbröderna var som tidigare nämnts oroliga över att komma sist till första krogstoppet på Ornö. De skulle då få en beställning de visste att de inte skulle klara av; att dela på ett helrör.
Efter att startskottet hade avfyrats satte de därför av med hög fart mot första simningen. Jesper och Mats tog dagens ÖtillÖväg och Anders och Janne valde en annan väg över de första öarna. Innan lagen skildes åt upptäckte dock Jesper en svaghet hos det andra laget.
- När vi var i för första simmet så märker jag att andra laget är lite långsammare i vattnet, skrattar Jesper när han berättar.
Anders och Janne rör sig inte lika snabbt som Jesper och Mats i vattnet och detta i kombination med brödernas gedigna vägval gör att Utöbröderna kommer först till krogen på Ornö och kan andas ut då de slipper helröret.
-Vi beställde in två stora glas Pastis (en fransk aperitif smaksatt med anis med ca 40-45% alkohol), drack upp och drog sedan vidare mot Kymmendö. När vi kom fram till Kymmendö var krogen stängd och vi var i stort behov av vatten då det hade tagit slut.
Det var ju 25-30 grader ute och vi behövde verkligen vatten och vi letade efter någon pump men hittade ingen. Vi bestämde oss till slut för att fortsätta, berättar Jesper.
Jesper och Mats bestämde sig för att fortsätta och kom efter ett tag fram till södra Mörtö-Bunsö. Platsen har ett litet konferenscenter och för dig som kört Ö till Ö så är det punkten för den energystation och cutoff som finns strax efter den långa simningen på 1400m.
Jesper berättar:
- Här hittade vi ägaren till det lilla konferenscentret och vi fick vårt efterlängtade vatten. Vi fortsatte norrut på ön och snart var vi framme vid grissimningen. Enligt de i förväg uppgjorda reglerna hade vi ju bestämt att vi skulle ha följebåt på två av sträckorna. Grissimningen och simningen över till Sandhamn. Följebåtarna framfördes av bekanta till oss och vi skulle ringa till dom när det närmade sig, säger Jesper och börjar skratta. Jag anar att något dråpligt är på gång och ber honom fortsätta historien.
- När vi skulle ta fram mobilen och ringa till vår vän Stefan på följebåten så upptäcker vi att vi glömt mobilen. Och inte bara mobilen utan även våra plånböcker och andra viktiga saker. Allt var vattenpackat i en påse. Så det blev riktig pannkaka av alltihopa, säger Jesper.
- Tur i oturen hittade vi ett par med en båt och lånade deras telefon, ringde till Utö Värdshus som ringde följebåten så den kunde komma och hämta upp oss. Med följebåten fick vi lift tillbaka till Kymmendö. Vi hittar den vattenpackade påsen men här förlorar vi ju egentligen tävlingen då vi bröt mot regeln att förflytta oss för egen maskin. När vi sitter där i båten tillbaka mot Kymmendö ser Anders och Janne oss så oavsett var det inget att snacka om. Efter att vi hittat grejerna ser vi att krogen har öppnat. Vi köper fyra iskalla öl, åker tillbaka med båten till Mörtö-Bunsö och blir avsläppta. Där kommer vi ikapp Anders och Janne och när de får se oss komma springande med fyra iskalla öl så får vi vara med i vadet igen.
 |
| Foto: Felix St Clair / ÖTILLÖ 2007 |
Tiden har rullat på under dagen och vid sista simningen över till Nämndö är det mörkt. Man bestämmer sig för att tillsammans ta sig sista biten till Nämndö med planen att avsluta dagens etapp gemensamt på krogen. Vid den sista korta simningen över till Nämndö håller allt på att sluta i katastrof då en motorbåt i hög fart närmar sig Jesper i mörkret. Han kopplar snabbt loss sig från säcken och dyker då båten håller kollisionskurs mot honom. Båten missar Jesper med 5 m och lagen går upp på Nämndö med andan i halsen.
Här på södra Nämndö finns ett litet hus där man frågar efter vatten. En snäll dam som bor i huset ger lagen vatten och informerar också om att Nämndö Krog är stängd. Besöket på krogen var något som lagen hade sett fram emot och när planen grusas återstår bara en sak. Sömn och vila i skogen. Mat och sovsäckar packas upp. Utöbröderna äter frystorkat och laget med Anders och Janne väljer ett lyxigare alternativ. De har tagit med sig vakuumförpackad potatisgratäng från Utö Värdshus.
På morgonen drar Utöbrödena tidigt och följer i princip den vägen som Ö till Ö går idag fast i motsatt riktning. Med sikte på vinst stannar Jesper och Mats till på Runmarökrog och beställer in Calvados och cigaretter. Jesper berättar:
- Vi kände oss trygga med segern och tar oss till Skarp-Runmarö en lite annan väg än på dagens Ö till Ö. Vi gör inte simningen rakt österut och vårt vägval tar tid. På Skarp-Runmarö har vi svårt att hitta och vi tillbringade säkert tre timmar på ön innan vi kom fram till den plats vi hade tänkt oss, säger Jesper.
- Vi tog inte långa simningen över till Sandhamn från Vindalsö utan simmade den kortare vägen i den trafikerade farleden över till Sandön. När vi ringde vår bekant som skulle vara följebåt så var han försenad och jag var mycket sugen på en öl så vi valde att strunta i följebåten och körde eget race över. Vi maxade från boj till boj och det var jävligt skönt att komma i mål på Sandhamn säger Jesper och skrattar.
Målet var seglarhotellet på Sandhamn men av någon anledning hamnade bröderna på värdshuset istället. Bröderna beställde in den efterlängtade ölen och satte sig ner och väntade på Anders och Janne som anslöt en timme senare.
När värdshusägaren förstått vad de fyra killarna hade gjort bjöd han alla fyra på varsin jättedrink med Fernet-Absint.
Lagen med sig en minst sagt gedigen packning och den innehöll även festkläder.
- Vi hade ju med oss våra "krogkläder". Det var tävlingsskorna, tunn skjorta och ett par tunna byxor med dragsko i midjan. Anders och Janne hade slängt sina kläder för att lätta på vikten så de köpte nya kläder i hamnen och såg ganska roliga ut, berättar Jesper.
Kvällen rundades av vid tre på natten och bröderna sov i hamnen och Anders och Janne la sig i en klippskreva. På morgonen dagen efter funderade lagen på hur de skulle ta sig hem till Utö.
Både helikopter och sjöflyg diskuterades. Vännerna avslutade sin resa i Stockholms skärgård på samma sätt som dagens Ö till Ö slutar. Med båt hem till tryggheten.
 |
| Foto: Felix St Clair / ÖTILLÖ 2007 |
När Jesper avslutar sin berättelse om fröet till vad som idag är Ö till Ö - one of the toughest 1-day races in the world, inser jag att jag fått höra en underbar berättelse om hur allt en gång började. Då, 2003, var vadet fyra vänners sätt att lämna vardagen för att göra något annat.
Nu, 2013, är Jesper, Mats, Anders och Jannes vad om en krognota ett extremsportarrangemang som tar med atleter, funktionärer och vänner på en oförglömlig resa. En resa bort från vardagen till en plats där vi alla skriver vår egen episka berättelse.
